Alla dessa blommor

Nu har jag varit på 12 av kommundelen Boo:s förskolor. Och vilka fantastiska förskolor det finns i vår kommun, fantastiska verksamheter där våra ungar kan utvecklas och blomma. Vi har träffat engagerade verksamhetschefer som stolt berättar och visar runt på just sin förskola, och vi har träffat pedagoger som brinner för barnen.

Det är en variation av inriktningar och upplåtelseformer. Jag har självfallit besökt både kommunala förskolor och de med privata ägare. De sistnämnda är allt från välkända större anordnare till mindre, där ägaren har en förskola och själv är delaktig i den dagliga verksamheten. Därtill flera föräldrakooperativ.

I allt detta positiva finns samtidigt saker att förbättra. Mindre grupper står ofta överst på pedagogernas önskelista. Bättre "peng" för t.ex. 25-timmarsbarn hos verksamhetsansvarig.

Vi som politiker behöver bli betydligt bättre på att lyssna och analysera innan vi fattar beslut.

Rätt till 25timmar är naturligtvis betydligt bättre än 15 timmar för barnen (tycker vi som ser förskolan som en pedagogisk verksamhet och inte bara en plats att vara när mamma och pappa arbetar). Men det får inte resultera i att förskolor som får många 25-timmarsbarn måste göra barngrupperna större för att få ekonomin att gå ihop. Det behövs mer pengar även till detta.

Intervallerna i ”pengen” är problematisk. Det är ingen större skillnad i kostnaden för ett ”39-timmarsbarn” eller ett ”40-timmars”, men det senare ger betydligt bättre inkomster till förskolan. Också lokalkostnader kan vara ett stort problem.

Så – resan bland Boo:s förskolor går vidare. Och jag är säker på att jag blir klokare och klokare för varje besök jag gör.

Besök på Kummelnäs förskola

Efter ett internt möte, en kebab i Orminge så for vi iväg till Kummelnäs förskola. I personalrummet, i väntan på att Ann skulle bli klar med ett telefonsamtal hamnade vi mitt i en pratglad personalgrupp som hade rast. Alla foton på barnen hade kommit. Det märktes att det var ett tryggt och sammansvetsat gäng pedagoger som hade rast och det blev en trevlig start på besöket.

Själv har jag lekt på tomten som förskolan ligger på, när den var en ”ödetomt”. Plockat äpplen och busat med kompisar för numera ganska många år sedan. Nu ligger här en flera gånger tillbyggd 7-avdelnings-förskola, som från början var en förskoleavdelning och lekis och fritids, som knappt kunde fylla förskoleavdelningen. Nu har förskolan ständigt kö, och småbarnsavdelningen har ganska stora barn eftersom det bara är de med syskonförtur som kommer in som småttingar.

Den här förskolan är inspirerad av Fröbel, som utgår från kretsloppstänkande och hur saker och ting hänger ihop. Även här växte solrosor. Förskolan hör ihop med Sågtorp och Kulingen, och dom arbetar med utmärkelsen: skola för hållbar utveckling. Skolan har byggts ut i etapper samtidigt som många medarbetare varit med sedan 80-talet. Det ger, enligt Ann, en bra mix med erfarenhet, gemenskap men samtidigt nya inspel från de som kommer nya. När vi går runt utomhus hittar vi, förutom en mängd barn, kaniner, höns och sen en konststig från byggnaden ”dalens” småbarnsavdelning upp till småbarnsavdelningen på ”höjden”.

Som vanligt en inspirerande dag på ytterligare fantastiska förskolor.

Kvalitetssäkring 11 (Kummelnäs förskola)

Besök på Lär i Nacka

Idag började dagen med ett extra kommunstyrelsesammanträde. Ytterligare ett steg mot broavgifter över Skurubron togs av majoriteten. Vi reserverade oss så klart. Men det förtjänar ett särskilt blogginlägg.

Sedan åkte vi till Lär i Nacka, en fristående förskola. På en spännande kuperad tomt, med bl.a. vinbärsbuskar, solrosor och en spännande klätterställning ligger den röda förskolan med 5 avdelningar. Dessutom finns en liten ”extragård” för mer spännande lek. Förskolan är inspirerad av både Reggio Emilia och Waldorf. Man jobbar mycket med mötet med föräldrarna, framför allt vid hämtning och lämning. På morgonen möts föräldrar och barn med levande ljus och lugn musik. Vackra solrosor fanns inomhus, skapade av barnen. Faktiskt lite vackrare än originalen utomhus. Förskolan jobbar mycket med ”rum” i rummen och har särskilda platser där man med lekens hjälp lyfter in matematik, engelska m.m. Tyvärr var köket inte tillräckligt stort för att förskolan skulle få laga egen mat, men man hade hittat en bra cateringfirma. Detta med kök verkar vara nästan absurt reglerat, i alla fall för en lekman som jag. Visst är det viktigt att det är rent, att maten tillagas hygieniskt och att inga barn kan skada sig eller bränna sig för att de går in i förskolans kök. Men det verkar vara rigorösa regler som kanske faktiskt inte passar i barnens vardag. Men jag kanske har fel.

Kvalitetssäkring 10 (Lär i Nacka)

Besök på Smörblommans förskola

Även Smörblomman är en förskola inom Pysslingen. En sak som verkar bra är det pedagogstöd som är en del av kompetensutvecklingen, inom Pysslingen. En person kommer regelbundet till förskolan och arbetar med iakttagelser och metodutveckling av och med pedagogerna. Ett genomtänkt och långsiktigt arbete.

Astrid Andersson har arbetat länge på Smörblomman och innan dess länge inom kommunens verksamhet. En lång och gedigen erfarenhet med ett glödande engagemang för barnen. Varje barns rätt att ta plats och att förskolan måste utgå från barnens behov och möjligheter. Vi hade en intressant diskusson om vad vi socialdemokrater vill och vinstdiskussion och privata inslag. För mig är det glasklart. Jag vill ha mer fokus på förskolan. Förskolan är jätteviktig och en bra start för barnen. Den är lika viktig för det enskilda barnet och den enskilda familjen som för samhället i stort. Blir det ”skit” i förskolan, är risken stor att det blir detsamma i skolan. För mig är fokus på kvalitet, barnens rätt till tid i förskolan och att varje pedagog ska ha möjlighet att se just mig är betydligt viktigare än alla Nackas ”system”. Politiken ska ställa krav på kvalitet men också se till att tillföra resurser och lyssna på vad anordnarna har att säga, oavsett vad det står för avsändare på personalens lönebesked!

Kvalitetssäkring 9 (Smörblommans förskola)

Besök på Vittra i Saltsjö-Boo

Idag upptäckte vi att det fanns en hel skola och en förskola i gamla Boo sjukhus. Vittras förskola och de lägre klasserna har en våning och upp till år 9 går på ett annat plan. När vi kom studerades färgkartor inför ommålning av den lilla del som blivit fuktskadad när hela Friskis & svettis fick taket ner i lokalerna.

Vi träffade Ulrika Strandberg som arbetat som rektor i ett och halvt år. Entusiastisk och med stor inlevelse berättade hon om sin verksamhet. Eftersom det skett förändringar i barngruppen hade man ändrat gruppindelningen och höll som bäst på att göra om lite i lokalerna. Material och leksaker fanns tillgängliga för barnens fria lek. Man hade också bestämt sig för att ha ”mellanmålsvagn” som fanns framme en viss tid, där barnen själva kunde bestämma när de ville göra ett avbrott och ta lite ”mellis”. Naturligtvis hade personalen koll på om (framför allt nya) barn åt något, men de som var vana hanterade detta galant. ”Jag ska bara bygga klart, sen… ”.

Vittra har också speciella böcker, en för varje barn och år, som ett samspel mellan förskolan och föräldrarna. Spännande var också kopplingen och samverkan mellan förskolan till 6-årsverksamheten till de tidiga åren i skolan. Bra idé!

Kvalitetssäkring 8 (Vittra i Saltsjö-Boo)

Besök på Lusthusets förskola

Idag besökte vi Lusthusets förskola (Pysslingen). Här ligger fokus på utevistelse. En avdelning – Björnen – är alltid ute, i ur och skur, sommar som vinter. Förra gången jag hälsade på hos Lusthuset kom jag just när en massa barn hängde upp sina ryggsäckar på krokar utanför huset. Jag funderade väldigt över varför de gjorde så, till slut fick jag veta att Lusthuset har en uteavdelning. Som det är kö till. Och då sker all verksamhet utomhus och barnen hänger sin ryggsäck med varm dryck och ombyten i utanför. IFALL det skulle vara snöstorm och massor med minusgrader finns i alla fall några rum för Björnen-barnen att vara inne i.

Men också resten av avdelningarna har det mesta av sin verksamhet utomhus, faktum är att det bara var ett par barn på plats när vi var där idag. (Och dom var ute på gården). Alla andra var i skogen på olika aktiviteter. Alla i personalen är också utbildade i Knopp, Knytt och Mulle.

Även själva förskoletomten är stor, backig och full med spännande saker. Dessutom finns vinbärsbuskar och alla avdelningar har sin odlingslott. Kanske är det p.g.a. allt detta som Lusthuset är den förskola inom Pysslingkoncernen som har den högsta frisknärvaron? Precis när vi skulle gå kom en skock med glada barn som var väldigt sugna på att stoppa något gott i magen.

Kvalitetssäkring 7 (Lusthusets förskola)

Besök på Kulingens förskola

Efter vår lunch åker vi till Kulingens förskola. Det är en av de förskolor som hör ihop med Sågtorps skola och liksom där jobbar man mycket med hållbar utveckling. Kulingens förskola består av fem avdelningar; nästan alla med ”blås-namn”: Brisen, Tromben, Vinden, Stormen och så finns det en avdelning för barnen som är 5 år - Flyttfåglarna. Kristoffer berättade och visade runt, men sedan fick vi chansen att gå runt själva och prata med barn och personal. Och barnen hade stenkoll på att här var någon inne på deras avdelning som inte hörde hemma där – ingen idé att försöka smyga in och bara vara. ”Vem är du, vad gör ni här, varför då…” Spontana och framåt, smittade av de varma vindar som ska blåsa på Kulingen. Även många intressanta samtal med personal gjordes. Självklart fördes diskussioner kring barngruppernas storlek (nog kändes det bra att det är en sådan viktigt fråga för oss) och vikten av att kunna se och möta varje barn. Dessutom fördes samtal kring hur vi ordnar för de barnskötare som läser vidare till förskollärare inom kommunens projekt. Visst är det positivt med möjligheten att kunna göra detta, men tänk själva att jobba 80 % och sen läsa 50 %... Dessutom hela sommaren full med studier. Det är starkt att ta sig an den uppgiften!

Kvalitetssäkring 6 (Kulingens förskola)

Besök på Regnbågens föräldrakooperativ

Idag började vi med ett besök på Regnbågens föräldrakooperativ. Bara lokalerna – den ombyggda ättiksfabriken vid Kummelnäs gård – är inspirerande. Stora, spännande och annorlunda lokaler. (Själv är jag barnsligt förtjust i att titta runt, eftersom familjen för länge sedan hyrde hela huset och jag haft ”sommarställe” på vinden). Lynn, som är förskolechef, berättar för oss om hur det praktiskt fungerar med föräldrakooperativ. Fördelen med kooperativet är naturligtvis föräldrarnas engagemang och delaktighet. Men det kräver också en hel del tid och självklart är inte det en möjlighet för alla. Här har man tidigare jobbat mycket med genusfrågor, och nu är det en naturlig del av arbetssättet. Ute på den stora gården med berg och träd finns några odlingslådor. Dessutom en lång och brant rutschkana som Daniel längtansfullt spanar in. När vi går därifrån är alla barn på väg in för att äta en god lunch som troligtvis innehåller både KRAV- och när-odlat.

Kvalitetssäkring 5 (Regnbågens föräldrakooperativ)

Besök på Amadeus förskola

Förskola nummer två för dagen var Amadeus i Orminge centrum. Där är man Reggio-Emilia-inspirerad. Fyra teman fyller dagarna: sång och musik, natur och samhälle, dans och rörelse, samt bild och form. Lokalerna nyttjas väl och administrationen har stramats åt till det yttersta för att förskolan istället ska kunna ha en hög personaltäthet! Unga pedagoger är också en röd tråd, detta för att alla ska ”tänka nytt”. Det här är den första enskilda förskola som jag har besökt som inte är en övertagen f.d. kommunal förskola eller drivs av ett stort företag. Mayram hade satsat egna pengar och för två år sedan startade hon Amadeus för att få forma den utifrån sina idéer.

Dessutom blev vi bjudna på en urgod äppelkaka till kaffet.

Kvalitetssäkring 4 (Amadeus förskola)

Besök på Bågens förskola

Andra dagen med förskolebesök. Det är så intressant. Först var vi på Bågens förskola. Återigen en förskola med perfekt utemiljö där barn i olika åldrar kan ta ut svängarna. En liten kompis hade haft födelsedag och hade därmed sin alldeles egna dag. Hon hade fått välja vad dagen skulle innehålla, vilka sånger och lekar som skulle vara tema för dagen, och dessutom hängt upp flaggan ute på väggen.

På grund av att förskolan hade (och har) ovanligt många ”25-timmarsbarn” (barn som har föräldraledig pappa eller mamma eller arbetslös dito) var man tvungen att ta in fler nya barn än man hade tänkt från början. Det är tydligt att när vi politiker tar beslut som är bra för barnen och familjerna, måste vi göra ordentliga konsekvensutredningar. Vad innebär det för anordnarna - förskolorna? Vad behövs då? Självfallet ska vi inte låta bli att ta beslut som vi tycker är bra för medborgarna, men då måste också vi se till att resurserna följer med. För det kan ju inte vara meningen att det i den andra vågskålen ska bli större barngrupper! Däremot blev de föräldrar som köade till den populära förskolan och plötsligt fick en plats så klart jätteglada!

Kvalitetssäkring 3 (Bågens förskola)

Besök på Ängsbackens förskola

Efter en snabb lunch i Björknäs centrum bar det iväg till Ängsbackens förskola (Pysslingen). Vi möttes i dörren av verksamhetschefen Anetta Tvinghagen. Det var tydligt att de arbetar aktivt och mycket genomtäntk med genusfrågor, där även föräldrar har varit och är delaktiga. Lite extra kul att träffa någon som uppenbarligen har tänkt väldigt mycket på det här med genus, som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Anetta tog ett par exempel på hur inkonsekvent man kan vara som förskolepersonal om man inte ständigt arbetar med att se sig själv och sina handlingar.

Vi pratade mycket om vikten av att se och möta barnen, hur viktig förskolan är för hur det ska gå i skolan och resten av livet. Själv råkade jag peta på en älg som ett av barnen lekte med som gjorde att en björnunge ramlade – då var jag inte särskilt populär. Men det löste sig, björnungen kom på fötter igen. Precis som i verkliga livet – om man trillar omkull behöver man ibland någon som gör att det är lätt att komma på fötter igen!

Kvalitetssäkring 2 (Ängsbackens förskola)

Besök på Eknäs förskola

Första dagen på vår förskoleturné började vi med att besöka Eknäs förskola (Unika). Vi möttes av en sprudlande glad verksamhetschef, Kerstin Rasmussen, som mer än gärna delade med sig av sina erfarenheter och synpunkter.

Förskolan har en härlig utemiljö med en spännande gård som går runt hela huset. Skogen är närmsta granne, där det blivande naturreservatet kommer att finnas, vilket gör att det är lätt med små utflykter. Det var tydligt att personalen var engagerad och var med barnen. Idag hade Kerstin bestämt att man skulle genomföra en oplanerad brandövning som bara hon kände till. Alla barn och vuxna gick dit de skulle, en del utan skor och ibland utan strumpor, så ingen hade blivit skadad om det varit på riktigt. Skönt!

Kvalitetssäkring 1 (Eknäs förskola)

Max fem barn per förskolepersonal

Nacka är en fantastisk kommun med en unik blandning av storstad och natur, nära till djupa skogar och moderna handelsplatser. Men alla nackabor vet samtidigt hur svårt det är att få vardagen att fungera. Inte minst våra barnfamiljer, som måste finna en balans mellan jobb, boende och föräldraskap. Samtidigt ska våra barn stå väl rustade inför framtiden. Detta gör mig övertygad om att ett bättre Nacka börjar med en bättre förskola.

Under hösten kommer jag personligen besöka och kvalitetssäkra 34 förskolor i stadsdelen Boo. Barn, föräldrar och förskolepersonal kommer alla få lägga fram sina idéer om en bättre förskola. Jag kommer att blogga om varje besök och rapportera om kvaliteten. Framförallt kommer jag granska den politiken som förs. På så vis hoppas jag få reda på hur Boo-borna vill ha det – och vad som krävs för att det ska bli verklighet.

Jag tror att en bättre förskola börjar med att vi tryggar våra barns drömmar. Idag är det för trångt i förskolan, barngrupperna är överfulla, det finns för få pedagoger. En fungerande förskola har tillräckligt med resurser för att se varje barn. Sedda barn växer upp till nyfikna, modiga och kreativa människor. Max 5 barn per förskoleanställd är en bra start, tycker jag. Våra barn har rätt att bli sedda, de har rätt till sina drömmar.

Vad är dina idéer för en bättre förskola?

Gunnel Nyman Gräff

Sågtorps skola och våra vänner från Kisumu

Idag har jag varit på ett fantastiskt skolbesök på Sågtorp skola, tillsammans med våra vänner från Kisumu, Kenya. Det gav som alla andra besök/träffar under veckan, upphov till frågor och funderingar.

Tänk att vi har en så unik chans i livet, med samma skola för alla (i alla fall har vi chansen att ha det). Som vi inte behöver betala skolavgifter för. Den är till för alla, och dessutom får ungarna mat mitt på dagen!

Det tycker vi är självklart, men för våra Kisumu-vänner var det en fantastisk idé. Samma skola för alla - inte privata med god kvalitet för de rika och lågbudget för resten. Och inte så stora klasser, i alla fall inte med Kenyanska mått mätt.

Dessutom duktiga ungar, år 5, som berättade på engelska om Havsörnen som de forskat om och som i sin tur fick veta lite om strutsen som finns i Kenya :)

Sen finns alla frågor om pojkar och flickor, ordning och examina. Börjar vi med kemi och fysik så tidigt? Datorer i lägsta klasserna?

Det är så spännande att prata om olikheter. Och om likheter. Och samma känsla av att vi vill göra något fantastiskt för våra medborgare.

Sen har vi ju tur också. Det går att ha lektioner ute i skogen utan att riskera att bli uppäten av något djur!

Så det var en fantasisk dag, och som alltid trevligt att möte personal och elever ute i "verkligheten".

Björklunds flumskola

Läser en utmärkt artikel på kultursidorna i Aftonbladet. Om Jan Björklunds flumskola och att han aldrig kan hänvisa till någon forskning. Att den skola han förespråkar är okänslig och inte vill ta barns lust till lärande som underlag för hur skolan ska fungera (min tolkning av texten). Jag kan inte annat än att hålla med. Björklunds skola är värre än Harry Potters Hogwarts. HP:s skola bygger på bestraffning och att hålla eleverna i schack, på konkurrens och pennalism. Samma sak verkar Björklund vara ute efter. Åter till Aftonbladet. På frågan vad man ska göra åt att så många elever tycker att det är tråkigt i skolan får Eva-Lotta Hultén till svar att det är naturligt och inget att göra åt. Men jisses. Den mannen är livsfarlig! Och han är minister i vår regering!

Jag längtar efter lite mer "riktig" flumskola som går ut på att barn som är trygga blir starka, som låter barn trivas med livet och ser att de som har förmågan att dela med sig av sina kunskaper till sina klasskamrater, de kommer att klara sig utmärkt i livet. Där det allra viktigaste är att lära sig att lära, att kunna ta reda på varför saker är som de är och att våga stå för sin åsikt och argumentera för den. Men också att ha förmågan att lyssna på andra och att kunna tänka ett varv till.

Lite mera "flum" och mycket mera trivsel!

Skurbron och regnet och nybliven Boo-bo

Nu bor jag på rätt/fel sida om Skurubron (det beror på vem du frågar). Alla Boo-bor anser nog att det är på rätt sida. Utom idag. Och sådana dagar som är som idag. När vi ska ta oss över Skurubron och ta oss till jobbet/skolan samtidigt som alla andra....

Idag regnade det dessutom. Då blir det av någon anledning ännu längre köer. (Trots att det inte är måndag och kvarvarande sommargäster från Värmdö också vill åka samma väg).

Idag började köerna redan vid Orminge centrum. Den sträcka som vanligtvis tar max en minut att köra, tog idag en kvart. (Förutom för dom som, utan att skämmas, nyttjade kollektivtrafikfilen). Sen var det också kö på motorvägen och över Skurubron. Sen - tjipptjippelipp! - tog köerna slut.

Att som kommunpolitiker länge ha pratat om att vi måste göra något åt "Skurbroeländet", och sedan plötsligt befinna sig bland alla de Boo-bor som vill komma över, är nyttigt. Visst har jag stått och tittat på köerna, och demonstrerart och agerat, bråkat i fullmäktige med Langby & co. Men nu sitter jag där själv. I kö. Och kommer för sent. (Nåja. Idag var det sonen som kom för sent).

Langby vill också bygga en ny Skurubro. Det ska erkännas. Men han vill att det är Boo-borna, tillsammans med Värmdöborna, som ska stå för fiolerna. Helt orimligt! Detta är en statlig väg och ett statligt ansvar. Nacka-borna och också Värmdöborna betalar rejält med statlig skatt. Någon gång måste också vi Stockhomare få del av de statliga infrastrukturpengarna. Boo-borna ska inte behöva betala särskilda avgifter för att finansiera statliga vägar!

När Langby erbjuder vägverket att Boo-borna ska betala (inte ens alla Nackabor) sviker han sina medborgare. Det är trist. Det är skamligt. Å andra sidan bor inte Langby på "rätt" sida om Skurubron.....