Min mamma

Igår skulle min mamma ha blivit 86 år. Det är första gången det inte går att säga grattis. Det känns så sorgligt.

Vi kom hem från Ystad igår, dit vi åker varje sommar (och höst/vinter) för att hälsa på mina åldriga och sjukliga svärföräldrar. Förra sommaren var vi också där. Vi skulle fira "180-årsdag" i förväg. (svärmor fyllde 80 i september och svärfar 100 i december). Mamma ringde på torsdagen innan vi åkte. Hon hade inte hunnit/orkat baka kakor till den blivande 100-åringen som hon tänkt. Annars var allt bra, hon hade en massa aktiviteter på gång.

Det var sista gången jag pratade med min mamma.

När vi kom till Ystad i år dök en massa känslor upp. Mycket som påminde om det nattliga samtalet från storasyster och det första sorgearbetet. Min mamma kunde göra mig tokig. Hon hade en massa sidor som jag blev galen på. Men vi hade också hittat ett bra vuxet sätt att umgås på. Och ingen annan står så mycket "på din sida" eller är så intresserad av vad som händer just mina barn som mamma. Jösses vad jag SAKNAR HENNE!

Min mamma var en riktig söderböna. Och när hon var liten gick fortfarande lyktgubbarna runt och tände lyktorna. Mamma var inte meningen, men morfar gifte sig med morfar och hon fick 3 småsyskon. Ett 2 år innan hon själv blev mamma :). Jag tror att hennes barndom var både fantastisk och ibland inte rolig alls. När hon var 14 år kom hon in på tekniska skolan (konstfack). Där fick hon bara gå ett år för sedan måste hon börja jobba. Men hur det än har varit ekonomiskt har det alltid funnits pennor, papper, färger hemma hos oss.

Min mamma träffade min pappa. Hon hade tänkt sig ett barn. Kanske två. De fick 8! (Tur för mig som är nummer 7). Hennes liv var slitigt med många år av ont om pengar och en man som hade "hål i händern". Sen blev hon änka när hon var 64. När livet var rätt OK och hon tjänade sina egna pengar. De hade börjat fundera på vad det skulle göra på "livets höst".

Men hon hade nog ganska kul också och hade många vänner. Fortsatte att måla och väva. Gillade alla sina barnbarn och deras barn som började komma. Och hon dog mitt i klivet. Almanackan var full. Hon hade just fått veta att hon fått ytterligare ett barnbarnsbarn (och ett till var på väg).

Men jag saknar henne!