Almdungens förskola
Idag är det först dags att besöka Almdungens förskola. Till vår förvåning träffar vi Anetta. Förvåningen består i att under höstens förskoleinventering träffade vi Anetta på en förskola i Boo :)
Men nu är det Almungen som helt upptar hennes tid. När Pysslingen tog över från Kul hösten 2008 var det 12 barn och 8 personal och en förskola som i princip ingen valde. Det skulle kunna se bra ut i statistiken, få barn/personal, men verkligheten är naturligtvis en annan.
Idag finns det 4 avdelningar och det var fullt med barn ute och lekte på gården. Man har, och jobbar fortfarande, med rutiner och förhållningssätt. Pysslingens system med rådgivare har använts flitigt för att utveckla verksamheten.
Anettas engagemang går inte att ta fel på. Och inte barnens heller när vi går runt och tittar. Isabelle visar med sina fingrar att hon är tre nu och sen ska hon bli fyra. Och när hon blir fyra, då…. Daniel får lyssna länge på allt hon har tänkt ska hända. Att fylla fyra är helt tydligt magiskt!
På Almdungen har man eget kök, och när vi ska lämna sitter några små och väntar otåligt på att få lunch! Och så går några barn på Nyckelpigan och hämtar mat i köket (det både luktar och ser gott ut) och Frida, en tjej i 5-årsåldern, sjunger: Kom nu alla barn, nu ska vi äta mat, tralala, kom nu alla barn, nu ska vi äta mat.....
Idag är det först dags att besöka Almdungens förskola. Till vår förvåning träffar vi Anetta. Förvåningen består i att under höstens förskoleinventering träffade vi Anetta på en förskola i Boo :)
Men nu är det Almungen som helt upptar hennes tid. När Pysslingen tog över från Kul hösten 2008 var det 12 barn och 8 personal och en förskola som i princip ingen valde. Det skulle kunna se bra ut i statistiken, få barn/personal, men verkligheten är naturligtvis en annan.
Idag finns det 4 avdelningar och det var fullt med barn ute och lekte på gården. Man har, och jobbar fortfarande, med rutiner och förhållningssätt. Pysslingens system med rådgivare har använts flitigt för att utveckla verksamheten.
Anettas engagemang går inte att ta fel på. Och inte barnens heller när vi går runt och tittar. Isabelle visar med sina fingrar att hon är tre nu och sen ska hon bli fyra. Och när hon blir fyra, då…. Daniel får lyssna länge på allt hon har tänkt ska hända. Att fylla fyra är helt tydligt magiskt!
På Almdungen har man eget kök, och när vi ska lämna sitter några små och väntar otåligt på att få lunch! Och så går några barn på Nyckelpigan och hämtar mat i köket (det både luktar och ser gott ut) och Frida, en tjej i 5-årsåldern, sjunger: Kom nu alla barn, nu ska vi äta mat, tralala, kom nu alla barn, nu ska vi äta mat.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar