Fiskarhöjdens förskola 21 april

Efter lunch besöker vi Fiskarhöjdens förskola. Den blev en gång i tiden nedlagd, och sedan var det skola ett tag. Sen återuppstod Fiskarhöjden som ett resultat av att Karpen och Harren nere i Fisksätra slogs ihop och flyttade till nuvarande lokaler. De två förra förskolorna hade mindre och inte så roliga gårdar, men Fiskarhöjdens har en stor (och numera nyrenoverad) gård och nära till skogen. Monica berättar att man tog hjälp av högskolestuderande när man skulle göra i ordning och förnya gården. De kom med förslag på kloka lösningar, som tillsammans med personalens idéer realiserades. Monica visar på kloka lösningar – solskydd med ljusgenomsläpp, trall där det förut blev geggamoja på våren och där några buskar fungerar som kryp in som barnen älskar att att ”gömma” sig i. En bänk byggdes över dagvattenbrunnen – förut öste barnen ner sand där och personalen fick ringa efter tömning stup i ett. Där gäller verkligen ”det som inte syns finns inte”. Barnen öser sin sand på andra ställen och dagvattnet kan rinna ner i fred. Monica konstaterar att ”miljön är den tredje pedagogen”. Det låter väldigt klokt!
Även den här förskolan är stor och man har funderat ut klokt hur de ljusa lokalerna uppmuntrar till lek och skapande. I den stora matsalen har man jobbat med ljudet genom att ha "gubbar" ovanför varje bord. En glad, en mitt emellan och en lessen. Och så har barnen fått tänka efter - hur var det nu vid mitt bord när jag satt och åt?

Och det här är förskolan som erövrat den åtråvärda Kvalitetshatten.
Vi sitter ner med Monica och pratar även här om förutsättningarna för olika förskolor att bedriva en bra verksamhet. Ekonomin är ibland svår att förutsäga, här sänker t.ex. föräldrar antalet timmar rejält för sina barn under sommaren och förskolan förlorar mycket pengar på det. Vi funderar tillsammans på om det skulle behöva vara ”parallella system”. Ett som handla om vad föräldrarna betalar och ett om vad förskolan får.
Även här får vi veta att 25-timmarsbarnen inte täcker kostnaderna. I Fisksätra finns många som bara har rätt till 25 timmar. Det är bra att förskolan har makt över sin ekonomi, men checkens utformning gör att det inte blir lika för olika förskolor.
Lite förändring vore på sin plats, konstaterar jag samtidigt som jag som vanligt är imponerad av personalens fantastiska jobb!

Krabbans förskola den 21 april

Idag har jag ”Qvarre” med mig på mina två förskolebesök i Fisksätra. Vi kliver in på Krabbans förskolegård och möts av massor med barn som cyklar, gräver, klättrar… Det är också många vuxna som finns runt om bland barnen. Det är verkligen aprilväder. Igår sken solen, idag faller några snöflingor ner och det blåser nordan. Men på gården är det som sagt full aktivitet. Vi går runt och får en pratstund med personal och barn, innan vi följer med Barbro in i värmen. En liten kille försöker smita med in, han tycker att det är kaaallt!
Vi går runt och kikar i den stora förskolan. Här finns 4 avdelningar, och utrymmena är anpassade efter barnens åldrar. Fast även om det finns avdelningar jobbar man egentligen i arbetslag. Det blir betydligt mer flexibelt och verksamheten anpassas efter barngrupperna.
Vi passerar det egna köket och får både några ord på vägen av kockan och nybryggt kaffe. Sen pratar vi en lång stund med Barbro om förutsättningarna för förskolorna att bedriva bra verksamhet. Den här förskolan har ”turen” att ha en bra gård och dessutom ligga precis i kanten av skogen. Det finns också en fotbollsplan i närområdet och dessutom lekplatser mellan radhusen. Så möjlighet att göra utflykter är stor. Dessutom går man gärna till biblioteket, t.ex. till deras sagostund. De fantasifulla bokpåsarna från Fisksätrabiblioteket hänger även på den här förskolan. Lätt för föräldrarna att låna hem.
Tidigare har Krabban haft ett mycket aktivt föräldraråd. Det var bara att gå dit t.ex. en söndag, och låsa upp och ställa fram korven så fixade föräldrarna hela gården. Sen gick en i personalen dit och låste. Men ett föräldraråd är ju aldrig stadigt – när barnen slutar, slutar föräldrarna. Så just nu finns inget aktivt, men förskolan är öppen för att stödja ett sådant så snart föräldrarna vill.
Precis när vi är på väg ut genom dörren träffar jag en tidigare ”25-årsjubilar”. Det blir lite extra prat, och återigen är bilden tydlig. Barngrupperna är för stora!

Forellens förskola 13 april 2010

Är tillbaks efter dagens förskolebesök på Forellen. Alla dessa förskolebesök vi hittills gjort, ger en bättre insikt i hur Nackas fördelningssystem fungerar. Eller snarare inte fungerar.... Om man gillar rättvisa alltså! Utifrån aspekten resurser efter behov, lika möjlighet till mindre barngrupper, särskild hänsyn till många barn med annat språk. O.S.V.
Forellens förskola ligger i samma byggnad som Lännbo-skolan. Skolan är privat och förskolan kommunal, så det är bara byggnaden man delar. På Forellen finns barn med många olika språk, i dagsläget c:a 25 stycken. Vi träffar Carmen som är platssamordnare på Forellen, och Britt-Marie som är chef för alla kommunala förskolor i Fisksätra (och som vi träffade på Gläntan häromdagen). Carmen berättar om hur hon jobbar med språket med de barn som inte kan ett ord svenska. (Och med föräldrarna också för den delen). Bilder, bokstäver och gester har en central roll. Carmen är (med rätta) stolt hon över en flicka som ska börja förskoleklass nu, och som har gjort hela ”resan” språket och nu faktiskt redan kan läsa. Carmens engagemang går inte att ta miste på! Lycklig är den unge som får henne till förskolelärare!
Vi pratar också om förskolans gård, som samtidigt är ”väg” för boende runt i kring. Problemet är att människor går igenom utan att stänga grindarna efter sig, så personalen måste kolla dessa hela tiden. Och också att man efter varje helg måste städa efter ”fester” som sker under förskolans stängda tid. Man har velat förändra gården, men fått nej från kommunen. Så här känns den diskussion vi tidigare haft på en del förskolor, om vikten av en bra utemiljö, synnerligen aktuell.
Vi tittar runt och nu är det mellis på gång. Vanligtvis äter man i det stora rummet vid köket, som är ljust och luftigt, men idag är det mellanmål på avdelningen. Några barn har redan hunnit ut i vårsolen men på ett ställe sitter ett gäng små barn och väntar. De blir jätteintresserade när vi kommer, och ropar hej hej när vi går. Jag får t.o.m. en kram av en liten tjej.

7 april 2010 Gläntans förskola i Fisksätra

Idag ska vi träffa Britt-Marie Taylor på Gläntans förskola. Britt-Marie är chef för ytterligare tre förskolor i Fisksätra, plus den öppna förskolan. Men till dessa återkommer när vi hunnit dit.
Vi börjar med att gå till köket och hämta kaffe. Där träffar vi Anna som lagar all mat till alla barn och vuxna på Gläntans förskola. Anna berättar entusiastiskt om livet i köket på Gläntan. Hon har varit längst av alla på Gläntan och stormtrivs. Idag blir det kycklinggryta och med anpassning till veganer och allergiker så blir det tre olika grytor. En stor, en mitt emellan och en liten.
På Gläntan håller man på och frångår avdelningar och arbetar i stället i arbetslag. Eftersom barnsammansättningen varierar, varierar gruppindelning och arbetssätt. Trots att det är ca 70 barn märks det inte. Det är rymliga lokaler och en fantastisk utemiljö. Och Gläntan ligger mycket riktigt i en glänta, så det är nära att gå ut i naturen. Dit gör man gärna utflykter, bl.a. har en i personalen lett en ”utgrävning” där det legat ett hus. Jättespännande tyckte barnen. Och vi med. Det skulle vara kul att se, om 20 år, hur många av utgrävarna som utbildat sig till arkeologer.
Andra utflykter görs till Fisksätra fantastiska bibliotek, och vi kan också se de bokkassar som förskolan får från biblioteket. Det är böcker på olika språk i kassarna, och det är bara att låna hem av föräldrarna.
Sista utflykten för de äldsta barnen brukar vara en hyrd buss som tar alla barn in till stan där man passerar slottet, tunnlar, broar och annat spännande samtidigt som en person berättar om det man passerar. Efter det åker man till Nyckelviken och har picknick och lekar. Till slut är alla barn jäääättetrött. Och då är det ju så finurligt att man är hemma igen på 10 minuter!

30 mars 2010 Sigfridsborgs och Bäckalidens förskolor

Vi träffar biträdande rektor Hans Samuelsson tillsammans med Ann (Bäckaliden) och Babita (Sigfridsborg) på rektors rum i Sigfridsborgsskolan. Dessa tre enheter hör nämligen ihop. Sigfridsborgs fsk får sin mat från skolans egna kök. Vilket ju i princip är eget kök efter som de ”sitter ihop”. Bäckaliden som ligger en bit ifrån har sitt eget kök. KRAV-märkta är de båda två.
Vi pratar om det som är gemensamt för de båda förskolorna. Att det är svårt att behålla/få förskolelärare till förskolorna eftersom de, förskolelärarna, gärna letar sig vidare till skolan. Bl.a. beroende på bättre lön! Tokigt tycker jag, förskolans personal är minst lika viktig som skolans. Här behövs högre lön, helt enkelt! ”Dom små är viktigast och behöver en bra start, därför behövs mer resurser till förskolan”. Jag kan inte annat än att hålla med!
De konstaterar också att 25-timmars barn slukar mer resurser än vad man får. Återigen kan jag konstatera att en bra reform för barnen urholkas när resurserna inte följer med. Risken är så klart att det krävs större barngrupper för att få ekonomin att gå ihop.
De två förskolelärarna konstaterar också att det blir mer och mer dokumentation, som tar tid från barnen. Det är inte dåligt med dokumentation, men det skulle behövas mer resurser när det läggs fler uppgifter på personalen. Vi får ett medskick – satsa på förskolegårdarna! Det behövs stora och bra förskolegårdar!

Orden ”sociala samspel och trygghet, det är vad barnen behöver” blir de sista innan vi går över till Sigfridsborgs förskola. Där är det full fart med mellanmål. På väggarna trängs bilder och dokumentation, och på olika platser trängs påskpyssel. Det märks att det är påskvecka.
Efter det åker vi vidare till Bäckalidens förskola och där hittar vi Ann som åkt i förväg. Hon har förvarnat om att vi ska komma – för här är det trygg och säker som gäller. Ute hittar vi flera vuxna tillsammans med de barn som hunnit ut. Inne äter de mindre fortfarande ”mellis”. Vi tittar runt och även här trängs dokumentation med påskpyssel. När vi går därifrån kan vi konstatera att här finns redan en fantastisk utemiljö.

30 mars 2010 Svanens Montessoriförskola

Chris, som nyligen tagit över chefsrollen en del av sin tid, träffar vi på förskolans gård. Hon håller just på och hjälper de små barnen att klä på sig, men byter med en annan i personalen så att vi kan sitta ner en stund och prata. Svanen är ett föräldrakooperativ med Montessori-inriktning, men hyr själva förskolan av kommunen. Föräldrastyrelsen är väldigt aktiv också i själva ledningen av personalen och har nyss genomfört alla utvecklingssamtal. Föräldrarna har ”bakjour” om personalen blir sjuk, men har annars ingen föräldratid i det dagliga arbetet. Däremot fixar man en hel del med annat.
Vi pratar mycket om barns vardag och tider på förskolan. Det är inte många som har långa dagar här, men kanske är det bara familjer med två föräldrar som kan vara i ett föräldrakooperativ resonerar Chris. Hon säger också ”Vi har reglerade arbetstid, det borde barnen också ha!” och framför tanken att staten skulle kunna se till att småbarnsföräldrar har möjlighet att gå ner i arbetstid. Vi pratar också om barngruppernas storlek i förskolan överhuvudtaget. Hur viktigt det är med tid för varje enskilt barn – att barn är ”här och nu”. Det går inte att säga ”sen” för då har flugan eller tanken flugit sin kos!
Tidigare hade förskolan höns, men de fick försvinna när fågelinfluensan diskuterades som mest. Och en anka – som la gröna ägg – lånades ut till Boo gård och blev stulen. Så nu finns inga djur, vilket Chris tycker är synd.
Sen går vi runt och tittar – det roligaste på förskolebesöken. Från det egna köket doftar det gott, och bland lekmaterialet finns en hel del Montessorimaterial. Även om Chris berättar att de inte är så strikta.

25 mars 2010 Strandparkens och Stensötans förskola

Idag träffar jag Elisabeth (bekant för mig sedan hon var rektor i Jarlabergsskolan där mina barn har gått – men nu har hon hand om förskolorna här). Vi ska besöka Strandparkens och Stensötans förskola, men vi träffas i själva skolan. Elisabeth visar på ett pedagogiskt vis, hur svårt det kan vara att göra bra barngrupper och hur hon på olika sätt fått till det bra med åldergruppering mm mellan de två förskolorna. Och hur bra det gick när föräldrarna blev involverade och fick vara med i processen. Älta har i dagsläget fler förskoleplatser än det bor barn här, men det är ju många bostäder planerade. Men det är naturligtvis ansträngande för ekonomin eftersom all fördelning av pengar beror på antalet barn.
Dessutom jobbas det mycket med samverkan mellan förskolan och skolan. T.ex. kommer några pedagoger från förskolan att följa med ”sina” barnen till förskoleklassen och vidare in i skolan. Förskolorna och skolan ligger nära varandra, vilket naturligtvis underlättar ett bra samarbete. Allt finns på gångavstånd.
Efter att ha pratat länge och väl om barngrupper, vilken fördel det skulle vara att ha SALSA-värden med som en faktor i resursfördelningen även i förskolan, att 52-timmarsbarn bara får 39-timmarscheck m.m. går vi över till Strandparkens förskola där barnen sitter och äter. God soppa, det syns, och det bekräftas också av barnen. Efter en kort pratstund med några pedagoger, och rundtitt går vi över till Stensötan. Där är nästan alla barn ute eller på väg ut. Men vi tittar runt och som på så många förskolor är väggarna fulla med pedagogiska finesser blandat med barnens alster. Jag blir glad bara av att titta!