Duvnäs Montesoriförskola Fjädern den 15 juni 2010

Idag besöker vi ytterligare en av Pia:s förskolor. Denna gång Montesoriförskolan Fjädern som ligger i den gamla vaktmästarbostaden vid Duvnäs skola. Här är barnen lite äldre, man måste vara minst 2 ½ år för att gå här.
Det är ju lite ovana lokaler för en förskola, men personal och barn trivs jättebra. Och vi tycker också att det är mysigt! Det finns engagerade föräldrar och vi ser spår av den sommarfest som var igår. Förskolan är inspirerad av Montesori och följaktligen finns materialet ordnat enligt den pedagogiken. I det lilla köket bakas det då och då, och vi får titta på en fiffig kokbok med klara instruktioner, steg för steg, hur man bakar en sockerkaka. Likadant på toa, det finns t.ex. bilder på hur det går till att tvätta händerna på ”rätt” sätt. Och barnen tar till sig informationen jättebra när det är i bildform.
Det är en lugn stämning och barnen håller på med olika aktiviteter. När de är klara ställer de tillbaks det de hållit på med och hämtar något nytt från hyllan, som är i rätt höjd för att själva kunna komma åt materialet.
Vi pratar, som så ofta, om barngruppernas storlek och hur 25-timmarsbarnen påverkar förskolans ekonomi. Som vanligt lär vi oss en massa, och vi tar det med oss hem i det fortsatta arbetet för en bättre förskola.

Hälsans förskola den 10 juni 2010

Idag är det dags att åka upp på Henriksdalsberget och hälsa på Hälsans förskola. Förskolan är i ny regi sedan ett halvår och man håller fortfarande på och jobbar med sitt innehåll och med nya barn. ”Syster-förskolor” har man i Märsta och i Rinkeby.
Just nu håller man till i tillfälliga lokaler, de gamla var för dåliga och har rivits, och en ny förskola ska byggas av kommunen och där ska Hälsan hålla till.
Till att börja med visar Malin runt i lokalerna, och sedan ska vi följa med de äldsta barnen som ska bort till fotbollsplanen och ha jympa. När vi kommer ut står barnen otåligt och väntar på oss vid grinden. När vi kommer till fotbollsplanen börjar vi med att sätta oss i en ring, det tar en liten stund för oss att få till det. Men sätter den lekfulla ”träningen” igång. Mina egna ”sit-ups” är inte så vackra, men det är roligt. Efter några fler gemensamma övningar försvinner en grupp barn upp till en lekplats medan en i personalen stannar kvar med ett barn och fortsätter med lite jympaövningar.
Vi går tillbaks till förskolan för att äta med de minsta barnen. Vi bjuds på god fisk, med grönaker och sås. Potatisen är med skal, så det sätts igång att skalas av alla i personalen. I de här lokalerna är man tvungen att ha catering men i den nya förskolan ska man ha eget kök och ännu mer kunna fokusera på nyttig och god mat. Förskolan ska verka för det den heter – Hälsa!

Skogsduvans förskola den 9 juni 2010

Efter lunch möter vi Pia igen, den här gången vid ”Lagår´n”, där Skogsduvan har sin lokal. Det här är en ”ute-avdelning”, mesta tiden tillbringas på en mängd olika ställen, men innevistet finns (än så länge) här i Lagår´n.
Medan vi väntar på att barnen ska komma tillbaks, de har varit på jympa i Saltängens skola, så får vi lyssna till sommarsånger från skolbarnen. De tränar inför stundande uppträdande. Och de är jätteduktiga. Flera sommarsånger hinner vi lyssna på innan vi går in och tittar på Skogsduvans inneviste. Vi träffar en i personalen som sitter och dokumenterar inför terminsavslut, och vi pratar om möjligheterna att vidareutbilda sig inom förskolan. Den utbildning för barnskötare som Nacka kommun har är bra, men kanske skulle det finnas mer att ta till för ”naturbegåvningar” inom personalen.
När vi kommer ut sitter hela barnskocken och äter frukt och lyssnar på sång. Beskedet är solklart: jympan var roligt och det är gott med frukt! Långt att gå från Saltängen? Nix pix!

Långsjöns förskola den 9 juni 2010

Vi åker till Långsjöns förskola , för att höra hur verksamhetschef och personal ser på tillvaron. Riktigt idylliskt ligger förskolan i ena kanten av Långsjön. Att finnas där, i kant av skog och sjö, använder man sig av i verksamheten i princip dagligen. Att titta på myror och skräddare och andra små intressanta kryp på utflykten är kul. Ibland kommer inte barnen så långt som man tänkt sig att man skulle gå, eftersom det blir stopp vid något intressant fenomen på marken.
Efter att fått info från Pia, som är rektor för både skolor och förskolor inom området tillsammans med hennes förskoleansvarige (inklusive många kloka synpunkter) går vi runt och tittar på lokaler och på den varierade förskolegården. Där ute är de flesta av barnen. Några barn sparkar fotboll, är det möjligen det stundande fotbolls-VM som inspirerar?
Sedan får vi träffa Eva, ytterligare en bekant för mig, i förskolevärlden. (Eva var på äldsta barnens förskola och hemma hos sig hade hon världens snällaste – och största? – schäfer. Gissa om hon var populär! )
Eva visar oss runt i ett litet friliggande hus där de äldsta barnen håller till. En i personalen håller just på att måla om ett rum i två VÄLDIGT gröna färger – det är barnen som har valt! Och det går ju inte att ändra sig när man gett ifrån sig medbestämmandet, det är vi överens om! Dessutom -jag tror att det blir superfint när det är klart.
Där har också några myror flyttat in. Som tur är bor de i ett ”mask-akvarium”. Barnen kan se hur det byggs myrgångar i sanden. Därifrån kan myrorna gå i en plastslang ner till maten, ett halvt äpple. Det måste vara jättespännande att sitta och titta på hur det går till ”under marken”. Och i ett annat akvarium bor det vandrande pinnar! Det märks att natur är en självklar del i förskolans verksamhet.

Skuru förskola den 7 juni 2010

Idag är det dags för Skuru förskola. Den ligger bakom Skuru skola och man får ta en lång sväng förbi återvinningscentralen för att hitta dit. Granne med förskolan byggs den nya sporthallen och alla stora byggmaskiner som varit där har underhållit barnen under våren. Men nu är det bara lite kvar, och barnen tycker annat är mer intressant.
Ute på gården pågår verksamhet för fullt. På vägen in kommer en liten kille fram och vill ha hjälp, han har ramlat på baken och vill bli avborstad. Jag blir glad över förtroendet att få rycka in.
Även på den här förskolan gör man det mesta ute. Det gäller att passa på när det är sommar! Vi träffar Annika (som var en av yngste sonens ”6-års-lärare”). Hon visar runt och berättar om verksamheten.
På den här förskolan har man arbetat en hel del med genus. Och som ett resultat av detta står en stor figur, på ena sidan man och på den andra en kvinna. Han/hon har barnen gjort i ett av sina välja-projekt. Och överallt finns avtryck av vad barnen gjort i ”barnens val”. Man jobbar i projekt, och just nu är det likheter och olikheter som är temat. Utifrån det väljer barnen vad de vill göra. Och om man tröttnar behöver man inte vara med varje gång, utan kan ansluta till ett annat val. Full kreativitet – det syns!

Utskogens förskola den 4 juni 2010

Igång igen med en sista omgång förskolebesök före sommaren. Det ska bli roligt!

Idag har jag lärt mig vad ”snoddmått” är. Det har jag lärt mig av Monika på Utskogens förskola. Jag lärde mig som vanligt en hel del annat också, varje förskolebesök ger massor. En del bekräftar tidigare åsikter, en del tycker annorlunda. Vi får i alla fall många insikter och lärdomar av alla dessa besök.
Vi träffar Monika som berättar om hur man de senare åren jobbat mycket med kompetensutveckling kopplat till Läroplanen. Och hur personalen efter det fått – och verkligen tagit! – möjligheten att förkovra sig i olika inriktningar. Och sedan delar man med sig av kunskaperna. Det gör att många intressanta projekt och metoder har utvecklats på Utskogens förskola.
Vi besöker en stor förskola, 7 avdelningar och med en fantastisk gård. Men det är dyrt för förskolan att göra i ordning på gården för det ingår inte i fastighetskontorets uppgift, m.a.o. ingår det inte i hyran. Nu är det försommar och nästan all aktivitet går att ha ute! När vi går runt och tittar, och går ut på den stora gården är det massor av barn som hoppar och leker, klättrar och åker rutschkana. Det finns flera rutschkanor, från den lilla till den stora borta i backen. Helt enkelt anpassad efter hur stor man själv är. På den här förskolan får man minsann utlopp för allt spring i benen och sitter still, det är det inte många barn som gör!

P.S. Om ni vill veta vad snoddmått är får ni fråga!

Fiskarhöjdens förskola 21 april

Efter lunch besöker vi Fiskarhöjdens förskola. Den blev en gång i tiden nedlagd, och sedan var det skola ett tag. Sen återuppstod Fiskarhöjden som ett resultat av att Karpen och Harren nere i Fisksätra slogs ihop och flyttade till nuvarande lokaler. De två förra förskolorna hade mindre och inte så roliga gårdar, men Fiskarhöjdens har en stor (och numera nyrenoverad) gård och nära till skogen. Monica berättar att man tog hjälp av högskolestuderande när man skulle göra i ordning och förnya gården. De kom med förslag på kloka lösningar, som tillsammans med personalens idéer realiserades. Monica visar på kloka lösningar – solskydd med ljusgenomsläpp, trall där det förut blev geggamoja på våren och där några buskar fungerar som kryp in som barnen älskar att att ”gömma” sig i. En bänk byggdes över dagvattenbrunnen – förut öste barnen ner sand där och personalen fick ringa efter tömning stup i ett. Där gäller verkligen ”det som inte syns finns inte”. Barnen öser sin sand på andra ställen och dagvattnet kan rinna ner i fred. Monica konstaterar att ”miljön är den tredje pedagogen”. Det låter väldigt klokt!
Även den här förskolan är stor och man har funderat ut klokt hur de ljusa lokalerna uppmuntrar till lek och skapande. I den stora matsalen har man jobbat med ljudet genom att ha "gubbar" ovanför varje bord. En glad, en mitt emellan och en lessen. Och så har barnen fått tänka efter - hur var det nu vid mitt bord när jag satt och åt?

Och det här är förskolan som erövrat den åtråvärda Kvalitetshatten.
Vi sitter ner med Monica och pratar även här om förutsättningarna för olika förskolor att bedriva en bra verksamhet. Ekonomin är ibland svår att förutsäga, här sänker t.ex. föräldrar antalet timmar rejält för sina barn under sommaren och förskolan förlorar mycket pengar på det. Vi funderar tillsammans på om det skulle behöva vara ”parallella system”. Ett som handla om vad föräldrarna betalar och ett om vad förskolan får.
Även här får vi veta att 25-timmarsbarnen inte täcker kostnaderna. I Fisksätra finns många som bara har rätt till 25 timmar. Det är bra att förskolan har makt över sin ekonomi, men checkens utformning gör att det inte blir lika för olika förskolor.
Lite förändring vore på sin plats, konstaterar jag samtidigt som jag som vanligt är imponerad av personalens fantastiska jobb!

Krabbans förskola den 21 april

Idag har jag ”Qvarre” med mig på mina två förskolebesök i Fisksätra. Vi kliver in på Krabbans förskolegård och möts av massor med barn som cyklar, gräver, klättrar… Det är också många vuxna som finns runt om bland barnen. Det är verkligen aprilväder. Igår sken solen, idag faller några snöflingor ner och det blåser nordan. Men på gården är det som sagt full aktivitet. Vi går runt och får en pratstund med personal och barn, innan vi följer med Barbro in i värmen. En liten kille försöker smita med in, han tycker att det är kaaallt!
Vi går runt och kikar i den stora förskolan. Här finns 4 avdelningar, och utrymmena är anpassade efter barnens åldrar. Fast även om det finns avdelningar jobbar man egentligen i arbetslag. Det blir betydligt mer flexibelt och verksamheten anpassas efter barngrupperna.
Vi passerar det egna köket och får både några ord på vägen av kockan och nybryggt kaffe. Sen pratar vi en lång stund med Barbro om förutsättningarna för förskolorna att bedriva bra verksamhet. Den här förskolan har ”turen” att ha en bra gård och dessutom ligga precis i kanten av skogen. Det finns också en fotbollsplan i närområdet och dessutom lekplatser mellan radhusen. Så möjlighet att göra utflykter är stor. Dessutom går man gärna till biblioteket, t.ex. till deras sagostund. De fantasifulla bokpåsarna från Fisksätrabiblioteket hänger även på den här förskolan. Lätt för föräldrarna att låna hem.
Tidigare har Krabban haft ett mycket aktivt föräldraråd. Det var bara att gå dit t.ex. en söndag, och låsa upp och ställa fram korven så fixade föräldrarna hela gården. Sen gick en i personalen dit och låste. Men ett föräldraråd är ju aldrig stadigt – när barnen slutar, slutar föräldrarna. Så just nu finns inget aktivt, men förskolan är öppen för att stödja ett sådant så snart föräldrarna vill.
Precis när vi är på väg ut genom dörren träffar jag en tidigare ”25-årsjubilar”. Det blir lite extra prat, och återigen är bilden tydlig. Barngrupperna är för stora!

Forellens förskola 13 april 2010

Är tillbaks efter dagens förskolebesök på Forellen. Alla dessa förskolebesök vi hittills gjort, ger en bättre insikt i hur Nackas fördelningssystem fungerar. Eller snarare inte fungerar.... Om man gillar rättvisa alltså! Utifrån aspekten resurser efter behov, lika möjlighet till mindre barngrupper, särskild hänsyn till många barn med annat språk. O.S.V.
Forellens förskola ligger i samma byggnad som Lännbo-skolan. Skolan är privat och förskolan kommunal, så det är bara byggnaden man delar. På Forellen finns barn med många olika språk, i dagsläget c:a 25 stycken. Vi träffar Carmen som är platssamordnare på Forellen, och Britt-Marie som är chef för alla kommunala förskolor i Fisksätra (och som vi träffade på Gläntan häromdagen). Carmen berättar om hur hon jobbar med språket med de barn som inte kan ett ord svenska. (Och med föräldrarna också för den delen). Bilder, bokstäver och gester har en central roll. Carmen är (med rätta) stolt hon över en flicka som ska börja förskoleklass nu, och som har gjort hela ”resan” språket och nu faktiskt redan kan läsa. Carmens engagemang går inte att ta miste på! Lycklig är den unge som får henne till förskolelärare!
Vi pratar också om förskolans gård, som samtidigt är ”väg” för boende runt i kring. Problemet är att människor går igenom utan att stänga grindarna efter sig, så personalen måste kolla dessa hela tiden. Och också att man efter varje helg måste städa efter ”fester” som sker under förskolans stängda tid. Man har velat förändra gården, men fått nej från kommunen. Så här känns den diskussion vi tidigare haft på en del förskolor, om vikten av en bra utemiljö, synnerligen aktuell.
Vi tittar runt och nu är det mellis på gång. Vanligtvis äter man i det stora rummet vid köket, som är ljust och luftigt, men idag är det mellanmål på avdelningen. Några barn har redan hunnit ut i vårsolen men på ett ställe sitter ett gäng små barn och väntar. De blir jätteintresserade när vi kommer, och ropar hej hej när vi går. Jag får t.o.m. en kram av en liten tjej.

7 april 2010 Gläntans förskola i Fisksätra

Idag ska vi träffa Britt-Marie Taylor på Gläntans förskola. Britt-Marie är chef för ytterligare tre förskolor i Fisksätra, plus den öppna förskolan. Men till dessa återkommer när vi hunnit dit.
Vi börjar med att gå till köket och hämta kaffe. Där träffar vi Anna som lagar all mat till alla barn och vuxna på Gläntans förskola. Anna berättar entusiastiskt om livet i köket på Gläntan. Hon har varit längst av alla på Gläntan och stormtrivs. Idag blir det kycklinggryta och med anpassning till veganer och allergiker så blir det tre olika grytor. En stor, en mitt emellan och en liten.
På Gläntan håller man på och frångår avdelningar och arbetar i stället i arbetslag. Eftersom barnsammansättningen varierar, varierar gruppindelning och arbetssätt. Trots att det är ca 70 barn märks det inte. Det är rymliga lokaler och en fantastisk utemiljö. Och Gläntan ligger mycket riktigt i en glänta, så det är nära att gå ut i naturen. Dit gör man gärna utflykter, bl.a. har en i personalen lett en ”utgrävning” där det legat ett hus. Jättespännande tyckte barnen. Och vi med. Det skulle vara kul att se, om 20 år, hur många av utgrävarna som utbildat sig till arkeologer.
Andra utflykter görs till Fisksätra fantastiska bibliotek, och vi kan också se de bokkassar som förskolan får från biblioteket. Det är böcker på olika språk i kassarna, och det är bara att låna hem av föräldrarna.
Sista utflykten för de äldsta barnen brukar vara en hyrd buss som tar alla barn in till stan där man passerar slottet, tunnlar, broar och annat spännande samtidigt som en person berättar om det man passerar. Efter det åker man till Nyckelviken och har picknick och lekar. Till slut är alla barn jäääättetrött. Och då är det ju så finurligt att man är hemma igen på 10 minuter!

30 mars 2010 Sigfridsborgs och Bäckalidens förskolor

Vi träffar biträdande rektor Hans Samuelsson tillsammans med Ann (Bäckaliden) och Babita (Sigfridsborg) på rektors rum i Sigfridsborgsskolan. Dessa tre enheter hör nämligen ihop. Sigfridsborgs fsk får sin mat från skolans egna kök. Vilket ju i princip är eget kök efter som de ”sitter ihop”. Bäckaliden som ligger en bit ifrån har sitt eget kök. KRAV-märkta är de båda två.
Vi pratar om det som är gemensamt för de båda förskolorna. Att det är svårt att behålla/få förskolelärare till förskolorna eftersom de, förskolelärarna, gärna letar sig vidare till skolan. Bl.a. beroende på bättre lön! Tokigt tycker jag, förskolans personal är minst lika viktig som skolans. Här behövs högre lön, helt enkelt! ”Dom små är viktigast och behöver en bra start, därför behövs mer resurser till förskolan”. Jag kan inte annat än att hålla med!
De konstaterar också att 25-timmars barn slukar mer resurser än vad man får. Återigen kan jag konstatera att en bra reform för barnen urholkas när resurserna inte följer med. Risken är så klart att det krävs större barngrupper för att få ekonomin att gå ihop.
De två förskolelärarna konstaterar också att det blir mer och mer dokumentation, som tar tid från barnen. Det är inte dåligt med dokumentation, men det skulle behövas mer resurser när det läggs fler uppgifter på personalen. Vi får ett medskick – satsa på förskolegårdarna! Det behövs stora och bra förskolegårdar!

Orden ”sociala samspel och trygghet, det är vad barnen behöver” blir de sista innan vi går över till Sigfridsborgs förskola. Där är det full fart med mellanmål. På väggarna trängs bilder och dokumentation, och på olika platser trängs påskpyssel. Det märks att det är påskvecka.
Efter det åker vi vidare till Bäckalidens förskola och där hittar vi Ann som åkt i förväg. Hon har förvarnat om att vi ska komma – för här är det trygg och säker som gäller. Ute hittar vi flera vuxna tillsammans med de barn som hunnit ut. Inne äter de mindre fortfarande ”mellis”. Vi tittar runt och även här trängs dokumentation med påskpyssel. När vi går därifrån kan vi konstatera att här finns redan en fantastisk utemiljö.

30 mars 2010 Svanens Montessoriförskola

Chris, som nyligen tagit över chefsrollen en del av sin tid, träffar vi på förskolans gård. Hon håller just på och hjälper de små barnen att klä på sig, men byter med en annan i personalen så att vi kan sitta ner en stund och prata. Svanen är ett föräldrakooperativ med Montessori-inriktning, men hyr själva förskolan av kommunen. Föräldrastyrelsen är väldigt aktiv också i själva ledningen av personalen och har nyss genomfört alla utvecklingssamtal. Föräldrarna har ”bakjour” om personalen blir sjuk, men har annars ingen föräldratid i det dagliga arbetet. Däremot fixar man en hel del med annat.
Vi pratar mycket om barns vardag och tider på förskolan. Det är inte många som har långa dagar här, men kanske är det bara familjer med två föräldrar som kan vara i ett föräldrakooperativ resonerar Chris. Hon säger också ”Vi har reglerade arbetstid, det borde barnen också ha!” och framför tanken att staten skulle kunna se till att småbarnsföräldrar har möjlighet att gå ner i arbetstid. Vi pratar också om barngruppernas storlek i förskolan överhuvudtaget. Hur viktigt det är med tid för varje enskilt barn – att barn är ”här och nu”. Det går inte att säga ”sen” för då har flugan eller tanken flugit sin kos!
Tidigare hade förskolan höns, men de fick försvinna när fågelinfluensan diskuterades som mest. Och en anka – som la gröna ägg – lånades ut till Boo gård och blev stulen. Så nu finns inga djur, vilket Chris tycker är synd.
Sen går vi runt och tittar – det roligaste på förskolebesöken. Från det egna köket doftar det gott, och bland lekmaterialet finns en hel del Montessorimaterial. Även om Chris berättar att de inte är så strikta.

25 mars 2010 Strandparkens och Stensötans förskola

Idag träffar jag Elisabeth (bekant för mig sedan hon var rektor i Jarlabergsskolan där mina barn har gått – men nu har hon hand om förskolorna här). Vi ska besöka Strandparkens och Stensötans förskola, men vi träffas i själva skolan. Elisabeth visar på ett pedagogiskt vis, hur svårt det kan vara att göra bra barngrupper och hur hon på olika sätt fått till det bra med åldergruppering mm mellan de två förskolorna. Och hur bra det gick när föräldrarna blev involverade och fick vara med i processen. Älta har i dagsläget fler förskoleplatser än det bor barn här, men det är ju många bostäder planerade. Men det är naturligtvis ansträngande för ekonomin eftersom all fördelning av pengar beror på antalet barn.
Dessutom jobbas det mycket med samverkan mellan förskolan och skolan. T.ex. kommer några pedagoger från förskolan att följa med ”sina” barnen till förskoleklassen och vidare in i skolan. Förskolorna och skolan ligger nära varandra, vilket naturligtvis underlättar ett bra samarbete. Allt finns på gångavstånd.
Efter att ha pratat länge och väl om barngrupper, vilken fördel det skulle vara att ha SALSA-värden med som en faktor i resursfördelningen även i förskolan, att 52-timmarsbarn bara får 39-timmarscheck m.m. går vi över till Strandparkens förskola där barnen sitter och äter. God soppa, det syns, och det bekräftas också av barnen. Efter en kort pratstund med några pedagoger, och rundtitt går vi över till Stensötan. Där är nästan alla barn ute eller på väg ut. Men vi tittar runt och som på så många förskolor är väggarna fulla med pedagogiska finesser blandat med barnens alster. Jag blir glad bara av att titta!

16 mars

Solängens förskola
Andra besöket för dagen blir till Solängens förskola. Där möter Birgitta, som också chefar över Kolarängens och Älta gårds förskolor (och som ingår i Älta skolas verksamhet). Kolarängens och Älta gårds förskolor får vi tyvärr inte möjlighet att besöka, de har inte tid att ta emot oss, men vi får information också om dem.
Vi går runt och tittar i lokalerna, och de är verkligen fyllda med olika aktiviteter. Både i form av barn som ägnar sig åt byggande, matematik på olika sätt, ”glassförsäljning” och några som tränar inför att senare uppträda, för en tjej har fyllt 6 år. Men också av att varje litet hörn används, t.ex. ett litet snickeri i en korridor, en atelje att måla i, många projekt finns på väggarna. Man jobbar mycket med olika teman, inte minst hur man ska vara med och mot varandra. Verkligen mycket spännande att titta på. Några små barn håller också på att vakna efter vilan, och det är lugnt och skönt när de kvicknar till tillsammans med en i personalen.
Utanför är en stor gård, och där tillbringar man mycket tid, framför allt under den varma årstiden. Att vara ute är viktigt för Solängens personal och barn. Eget kök där maten lagas från grunden, och tanken är att man ska bli KRAV-certifierad.

16 mars 2010

Almdungens förskola
Idag är det först dags att besöka Almdungens förskola. Till vår förvåning träffar vi Anetta. Förvåningen består i att under höstens förskoleinventering träffade vi Anetta på en förskola i Boo :)
Men nu är det Almungen som helt upptar hennes tid. När Pysslingen tog över från Kul hösten 2008 var det 12 barn och 8 personal och en förskola som i princip ingen valde. Det skulle kunna se bra ut i statistiken, få barn/personal, men verkligheten är naturligtvis en annan.
Idag finns det 4 avdelningar och det var fullt med barn ute och lekte på gården. Man har, och jobbar fortfarande, med rutiner och förhållningssätt. Pysslingens system med rådgivare har använts flitigt för att utveckla verksamheten.
Anettas engagemang går inte att ta fel på. Och inte barnens heller när vi går runt och tittar. Isabelle visar med sina fingrar att hon är tre nu och sen ska hon bli fyra. Och när hon blir fyra, då…. Daniel får lyssna länge på allt hon har tänkt ska hända. Att fylla fyra är helt tydligt magiskt!
På Almdungen har man eget kök, och när vi ska lämna sitter några små och väntar otåligt på att få lunch! Och så går några barn på Nyckelpigan och hämtar mat i köket (det både luktar och ser gott ut) och Frida, en tjej i 5-årsåldern, sjunger: Kom nu alla barn, nu ska vi äta mat, tralala, kom nu alla barn, nu ska vi äta mat.....

8 mars 2010

Upptäckarna ur och skur
Nystart på förskoleinventeringen. Alla besök av förskolorna i Boo gav mersmak, vi lärde oss otroligt mycket under besöken där. Så nu fortsätter vi, till att börja med i Älta.

Idag besöker vi Ur och skur - Upptäckarna, allra längst bort i Älta. Eva möter oss i hallen och kollar om vi är allergiska. Det är vi inte, så sen får vi träffa en äkta ”dagishund”. En mer avslappnad hund har vi sällan mött!

Över en kopp kaffe får vi veta mycket om Upptäckarna. För 12 år sedan ville 5 ”dagmammor” bli ett dagis, för att få bättre samordning av sin verksamhet. Kommunen sa nej till att de skulle få bli en kommunal förskola, men privat var OK. En tomt fanns som de kunde hyra och de byggde ett hus – och här pågår nu förskoleverksamhet för fullt. Det är naturligtvis mycket utevistelse – det är som sagt ett Ur & skur-dagis. Men Eva markerar att de inte är extrema – är det 20 grader kallt ute stannar de inne. Och det är bara de äldsta barnen som äter ute, det är för svårt att hålla reda på kåsor och mat samtidigt för de mindre barnen.

Vi går runt och tittar, och då träffar vi 6-åringarna – för den här förskolan har 6-årsverksamhet. De sitter och ritar cirklar och fyrkanter och berättar för oss hur matematik går till. Dessutom får vi ett smakprov ur 6-årskören, som alla 6-åringarna gillar skarpt.

Efter det går vi ut på den fantastiska tomten. Så här borde alla förskolor ligga, inte minst de som ligger i flerbostadshusområden! En spännande, stor tomt, med två kåtor, klätterträd, scen (där Luciatåget brukar stå och sjunga) kojor, lekstugor och en pågående fotbollsmatch. Det enda negativa som barnen som visar oss runt har att säga, är att det är för lite saker i de två lekstugorna.