Besök på Rensättra förskola

Idag besöker vi Rensättra skola som vi kanske kan kalla tvillingförskola med Sunnebo, Vi som Växer. Rensättra är större än Sunnebo, men även här finns de gemensamma ateljéer på avdelningarna (förutom de rum som avdelningarna själva bestämmer vad de ska innehålla). Så barnen på förskolan flyttar runt i ateljéerna beroende på vad de arbetar med – ljud, ljus, bild. I ljudateljén sitter barnen i ring och lyssnar och pratar opera och vi kikar försiktigt in genom fönstret för att inte störa. I ett rum finns ett fantasiskt konstverk av några av de pinnar som barnen ständigt samlar på den stora gården. Det har funnits intresserade köpare, men man har valt att ha konstverket kvar. En i personalen har också satt upp olika pinn-figurer som han tillsammans med barnen fyndat utomhus.

Från förskolans kök doftar det gott och när vi passerar köket en andra gång är det nybakta brödet klart och vi får smaka. Fantastiskt gott med det varma brödet med pumpafrön i och sen lite smör på. Vi njuter tillsammans med Elisabeth som visat oss runt även denna dag.

Kvalitetssäkring 23 (Rensättra förskola)

Besök på Montessorihusets förskola

Vid Boo gamla kommunalhus ligger Montessorihusets förskola. I det stora huset finns de stora barnen. Rummen är stora och det är högt i tak, men förskolan längtar och väntar på nya lokaler. Visst trivs man bra, men man tycker att nya möjligheter skulle finnas med nya fräscha lokaler. Vi pratar också med Eva om barngruppers storlek och hur viktigt det är att det inte blir för många barn i gruppen för att hinna se var och en. Vi pratar även om det system för resurser till barn med särskilda behov som är otillräckligt och framför allt stelbent. Lite mer verklighet här vore på sin plats, när kommunadministrationen administrerar!

Och när vi går runt ser vi verkligen ”Montessori” i hela huset. Montessoripedagogiken utgår ifrån att barnen är nyfikna och fulla av upptäckarglädje och här finns möjlighet för ivriga barn att pröva på och lära nya saker. Barnen kan själva, utifrån sitt eget intresse hitta saker att pröva på. I ett hörn hittar vi ett akvarium med en sköldpadda och i ett rum finns konstnärsmaterial på hyllorna så att det kliar i fingrarna efter att få sätta sig ner och skapa.

Eftersom idén är att barn lär olika saker i olika åldrar och har olika utvecklingsstadier arbetar man ofta åldersgrupperat. Så efter att ha tittat runt i det stora huset går vi över den stora gården ner till det lilla huset, där de små barnen håller till. Och jag inser plötsligt att jag har klivit in i mitt gamla ”lekis”. Att det faktiskt är samma hus! Det visar sig att Eva också gått där som liten och vi pratar krokar, snickarrum och dockvrå och plötsligt inser vi att vi faktiskt gått där tillsammans. Trots allt är världen bra liten!

Kvalitetssäkring 22 (Montessorihusets förskola)

Besök på Sunnebo förskola

När vi kommer till Sunnebo ser vi en grupp med barn med ryggsäckar som promenerar iväg över fältet intill förskolan. Utflyktsdags med andra ord!

Sunnebo förskola är nybyggd, och har varit igång i bara 1 ½ år. Tillsammans med Rensättra förskola startade man i gamla Nybackaskolan i väntan på att själva huset skulle bli klart. Och eftersom det är stor efterfrågan på förskoleplatser fylldes förskolan också snabbt.

Vi träffar Elisabeth som är ägare till ”Vi som Växer” (och som har ytterligare två förskolor i Stockholm och så den i Rensättra). I Vi som Växer jobbar man Reggio Emilia -inspirerat med en utforskande pedagogik. Varje avdelning har dels ett extra rum som man bestämmer själv vad man vill göra med samt en ”ateljé” som man delar med resten av förskolan - ljus-, ljud- och ”traditionell” konstnärsateljé. I dessa jobbar man med sina projekt och det är viktigt att det alltid är ordning och reda, att alla städer undan efter sig, så att det bara är att sätta igång och jobba när barnen kommer dit.

Vi träffar också Erik som är ”ateljérista”, ett uttryck som används i Emilio Reggio. Han finns som en resurs som delas av alla fyra förskolorna och jobbar mest mot pedagogerna och stödjer i deras arbete. Elisabeth har valt att jobba med flera olika personer som kommer in och jobbar en avgränsad tid med något av de områden som finns i ateljéerna. T.ex. finns just nu en person som jobbar med Opera – lite annorlunda i en förskola!

Kvalitetssäkring 21 (Sunnebo förskola)

Besök på Ormingesnokens föräldrakooperativ

I ett av tåghusen håller Ormingesnokens föräldrakooperativ till. På ena sidan trapphuset ligger Snoken (äldre barn) och på den andra Kobran (småbarn). Jag har varit här tidigare och träffat Lynn, som tar emot oss samtidigt som ett gäng barn går ut på ”baksidan” av tåghusen. Och det märks (den här gången också) att här finns ett gäng samjobbade, engagerade pedagoger. Trots att Ormingesnoken ligger i ett flerfamiljshus finns skogen runt knuten och det är också lätt att ta sig ut eftersom förskolan ligger på nedre botten. Tallar, pinnar, kottar och annat intressant som barnen kan leka och samla på sig. Så skogsutflykter är en del av barnens vardag.

Vi går runt och tittat på lokalerna, och alla ytor används. T.o.m. balkongen. Efter att ha pratat lite med några små barn som just vaknat efter vilan, slår vi oss ner vid en kaffekopp inne på Snoken. Här jobbas mycket med teman. Det är viktigt att följa barnen och låta dem vara drivande i temaarbetet, och att personalen följer barnen i temaarbetets utveckling.

Vi pratar om vad som är bra med just föräldrakooperativ och det finns naturligtvis en mängd fördelar med närvarande föräldrar. Lynn återkommer också till att föräldrakooperativ är utmärkta för många barn med särskilda behov. För där finns sammanhangen – t.ex. lär barnen känna hela familjen, inte bara barnet som går i förskolan. Och det finns betydligt fler män än traditionellt i förskolan, eftersom papporna också finns på plats regelbundet.

När det är dags för oss att gå kommer barnen in igen, röda om näsor och kinder och fulla med syre och energi! Och samtidigt anländer den förälder som ska jobba under eftermiddagen och tar raskt tag i disken.

Kvalitetssäkring 18 (Ormingesnokens föräldrakooperativ)

Besök på Lännersta förskola

Efter lunch på Johannes Petri – oj vad kul det var att se hur de äldre förskolebarnen balanserade tallrikar och mjölkglas. Det gick galant, men de såg verkligen små ut i den stora matsalen. Efter följer Annette med oss till Lännersta skola. Även här är förskolan i lokaler tillsammans med en skola, men här har man hållit på betydligt längre. Här finns två förskoleavdelningar, och när vi kommer pågår fortfarande vilan, några är sjuka, det är dags för planering för några pedagoger och dessutom ska det vara föräldrakaffe på eftermiddagen. Snärjigt med andra ord! Siv, som jobbat länge, tar sig dock tid och reflekterar över utvecklingen i förskolan. Vi pratar om barngruppernas storlek och att det inte bara handlar om antalet vuxna per barn, utan också om att grupperna inte får bli för stora. Särskilt inte för små barn. Inte minst med tanke på buller. Många kloka ord, som vi tar till oss.

Vi träffar också Isabell som har ett stort intresse för genusfrågor som gärna delar med sig av. Samtidigt som hon hjälper till att ordna till garn på nål och visa hur det nu var man gjorde när man väver, pratar hon med oss och kommer med kloka åsikter. Och tro det eller ej, hon har nog ögon i nacken, för hon ser också när några tjejer är på väg och lämna rummet för att rusa iväg dit dom inte ska J.

Vi går också runt på gården runt förskolan och återigen hittar vi en spännande gård med pinnar, träd och annat som är bra att ha om man ska leka ute. Det finns också en rutschkana som känns riktigt spännande då den följer en backe ner. Det finns även en liten röd stuga att leka i.

Vi tackar Annette för all tid och för att hon ville dela med sig av erfarenheter och visa dessa två förskolor!

Kvalitetssäkring 17 (Lännersta förskola)

Besök på Johannes Petris förskola

Vi träffar Annette på Johannes Petris skola. Skolan är ny och än så länge, i väntan på att Tollares stora bostadsområde ska byggas, är skolan inte full med barn. Så i väntan på skolbarnen och i väntan på ”riktiga” förskolelokaler har Pysslingen inrymt en förskola i några av skolans lokaler (i en egen byggnad). Det har krävt en massa arbete för att bygga upp en helt ny förskola, men nu, efter 1 ½ år, är det över 100 barn som finns i förskolan. Lite hjälp av bristen på platser i den delen av Boo så klart.

Fortfarande jobbar man med rutiner och arbetssätt, men de barn vi träffar var i alla fall ”här och nu” och lekte för fullt. Eftersom det är tillfälliga lokaler som sedan ska bli skollokaler igen har man valt att göra ”lösa” inredningar på ett smart sätt, för att bygga rum i rummen. Och de stora ”sovsalarna” är en lyx eftersom de kan få vara orörda under resten av dagen och varje barn kan hitta sin madrass med sina sovsaker direkt. Det såg mycket skönt ut, och vi funderade genast på madrasser i kommunhuset J. På ett ställe träffar vi också en pedagog som arbetar med att mer djupgående jobba med barnen och konst. Man tittar på bilder, känner på ”statyer”, pratar och tittar och gör sedan saker själva. Och vi kan beundra resultaten. Förskolan har liksom skolan naturvetenskap som inriktning och på en vägg har barnen gjort olika träd, samlat löv och målat hur stammarna ser ut.

Också här finns många 25-timmarsbarn och vi diskuterade återigen hur ekonomin påverkas av detta. Klart är, enligt mitt tycke, att 25-timmar istället för 15 är bättre för barnen och utgår från en pedagogisk syn på förskolan. Men det får ju inte resultera i att barngrupperna blir större för att förskolan ska gå ihop. Detta måste lösas politiskt!

Kvalitetssäkring 16 (Johannes Petris förskola)

Besök på Idungårdens förskola

När vi kommer till Idungården är det vackert smyckat utomhus och de Walldorfinspirerade husens trappräcken är lindade med ”höstlövsgirlanger”, en stor krans av rönnbär hänger på en yttervägg och andra vackra saker gjorde av naturen hänger här och där. Det visar sig att det har varit höstfest i lördags och föräldrarna har pyntat och arrangerat. Till kaffet får vi också kola som gjorts till festen och som (som tur är för oss) det har blivit lite över av. Förskolan hör samman med Idunskolan som är en skola upp till år 9 (även om det än så länge inte är så många stora barn). Det innebär att 6-åringarna är kvar i förskolan, vilket Cristina tycker är bra. Eftersom 6-åringar är ”förpubertala” tycker man att det är bra att de får vara kvar i sina syskongrupper samtidigt som de har vissa stunder bara ihop med andra 6-åringar. Det är en intressant diskussion efter som det är en fråga som dykt upp här och var under de förskolebesök vi hunnit göra – vad är bra respektive dåligt med förskoleklass. För mig är det här en ny, men mycket intressant frågeställning.

Pedagogerna har till största del utbildning som Waldorfförskollärare. Och arbetssättet är Waldorf helt igenom, inte bara en inspirations som på en del andra förskolor. Rummen är inredda i varma färger och leksakerna är Waldorf. Ute på gården (som är ytterligare en av dessa fantastiska förskolegårdar, det förtjänar ett särskilt blogginlägg) leker barnen med det som finns i naturen. Några killar har samlat vackra löv och trätt upp dom på pinnar som dom visar oss. Och runt i kring i ”skogen” lekar barn samtidigt som några äter mellanmål.

Förskolan har också ett eget kök där det lagas vegetariskt och biodynamiskt. Varje dag har sitt sädesslag utom fredagar, för då är det stora utflyktsdagen Alla barn har sin egen matsäck med och då är det verkligen mångfald i ryggsäckarna.

Kvalitetssäkring 15 (Idungårdens förskola)

Besök på Barkbåtens föräldrakooperativ

Efter att ha varit vilse (vi åkte till den gamla adressen) hittar vi fram till Barkbåtens nya lokaler: Ett stort hus med en sluttande skogstomt. Vi träffar Regina Bergman och förstår verkligen att man är mycket nöjd med de nya lokalerna, framför allt med utemiljön och den frihet det ger i den dagliga verksamheten. Det är så mycket enklare att gå ut, och också lättare om en i personalen behöver följa med ett barn på toaletten. Förut kunde det innebära att hela barnaskaran var tvungen att följa med in igen, extra besvärligt den kalla säsongen så klart! När flytten gick valde förskolan att inte ha ”färdiga” uteleksaker som gungor och rutschkanor, eftersom lekparken bredvid de tidigare lägenhetslokalerna mest bestod av just detta. I början knorrade barnen lite, men nu lekar alla med det som finns i naturen. Och det är också lyckat ur ett genusperspektiv tycker Regina eftersom pinnar, barr och löv inte är ”flick- eller pojksaker”. Det leks verkligen ute på gården när vi är där.

Föräldrakooperativet är ett ”kommunalt” sådant, vilket innebär att personalen är anställd av Nacka kommun. Men huset är köpt av föräldraföreningen och några föräldrar ägnade stor energi och kraft åt att se till att kooperativet kunde köpa huset. Det är också föräldramedverkan i verksamheten. Detta ger i sig ett bra samarbete med föräldrarna, eftersom alla regelbundet finns med i verksamheten under ”vardagliga” former. Fokus är hela tiden på barnen, så om en förälder kommer när det bara är en personal kvar, och som kanske sitter och läser för några barn, blir det ett väldigt enkelt överlämnande. Men det är alltid möjligt att ringa eller mejla i efterhand.

När vi tittar runt ute är det mellis-dags och hungriga barn trängs runt maten som serveras utomhus. Och att vara utomhus är viktigt för Barkbåten. Alla små barn sover ute i sina vagnar och på dörrkarmen ut till den stora altanen finns en ”instruktion” om vad och hur varje barn vill ha det när de sover. Utflykter i närområdet sker varje vecka, men också besök på t.ex. teatrar.

Kvalitetssäkring 14 (Barkbåtens föräldrakooperativ)

Besök på Boo-Mullarna i Ur och Skur föräldrakooperativ

Vi möter ett gäng frimodiga Knytte- och Mullebarn på den lilla gården utanför Boo-Mullarnas förskola. Genast kommer frågorna, vem är du, vad heter din pappa, vem är ditt barn? ”Dom kommer att presentera sig när vi kommer till skogen” berättar en av personalen och så småningom tågar vi iväg mot skogen, Daniel får dra vagnen med packning.

Vi tittar noga vänster-höger-vänster när vi går över vägar och när det kommer en stor lastbil kliver alla barn snabbt ner i diket och tittar intresserat när den kör förbi. Vi passerar ytterligare en väg och som på en given signal springer hela flocken med barn sista biten fram till skogen. Där är det ett barn som är i tur att knacka på dörren till skogen och sedan går vi alla igenom den (två trädstammar) in i skogen. Jag får genast en hjälpande hand i min, av lilla Ella, som visar och berättar hur vi ska gå. Vi kommer fram till en plats med stockar och alla sätter sig i ring och packar upp sina medhavda matsäckar. Jag och Daniel får kaffe och frukt av Carina (som vi redan på ditvägen bombarderat med 1000 frågor). Sedan presenterar vi oss och försöker förklara vad en politiker är. Barnen ser dock skeptiska ut när Daniel förklarar att jag är en slags fröken till honom. Sedan presenterar sig också alla barn och personalen.

Efter det är det fri lek och det är mycket klättrande och skuttande. Daniel är populär, särskilt hos några av småkillarna. Det finns en grotta som det går att krypa igenom och komma upp en liten bit längre upp. Nåja – själv hade jag ju fastnat innan jag ens kommit halvägs. Leon tycker att det är för läskigt för att det är mörkt. När jag föreslår att han ska krypa tillsammans med någon vill han ha Daniel med sig men inte ens Daniel kan klämma sig igenom där. Vi leker båt med Vincent och jag får en kotteblomma av Matilda.

Under tiden pratar vi och frågar Carina om hur det fungerar just hos Boo-Mullarna. Samtidigt som hon och de andra i personalen har koll på barnen berättar Carina och vi diskuterar förutsättningar att bedriva förskola, barngruppernas storlek mm mm. Den allra största fördelen är nog all utevistelse, tycker Carina. Och jag kan bara hålla med – hur skönt var det inte att byta ut kontor och möten mot en förmiddag i skogen! Till sist går vi med barnen ner till där vi gick in genom ”skogsdörren”. Där står deras mat och väntar och alla barn sätter sig och äter lunch. Vi är dock tvungna att åka vidare till mer traditionella arbetsuppgifter.

Kvalitetssäkring 13 (Boo-Mullarna i Ur och Skur föräldrakooperativ)

Besök på Kummelnäs barnträdgård

Efter att varit vilse vid fel adress i Kummelnäs åker vi vidare till Bågvägen i Vikingshill och där ligger Kummelnäs barnträdgård. Ett litet hus i kanten på Velamsundsskogen med en trädgård med utrymme för spontanlek. Full med brädor, buskar och blommor. Där möter vi Camilla som är verksamhetschef. Huset, precis som Camilla, utstrålar verkligen Waldorfpedagogik. En mycket liten ”lekskola” (som Camilla använde som begrepp) där det finns en ganska liten grupp barn. Huset består av en hall med öppen spis, där en eld möter barn och föräldrar när det börjar bli kallt. Där finns ett kök i anslutning till det stora lek/samlingsrummet som i mjuka Walldorf-färger stimulerar barnens lek med ”ofärdiga” material - klädnypor, tygstycken och tomma ”vikväggar” användes ofta för att bygga kojor och skepp. På ett klädstreck hänger bröddukar som Camilla stryker medan hon berättar om förskolan. En gång i veckan bakar barnen bröd som de sedan slår in i dukarna och tar med hem. Sedan bärs dukarna tillbaks och tvättas för hand, hängs upp till tork och stryks. En del av pedagogiken är just detta återkommande, och också att göra saker i barngruppen som detta och vara förebilder. Walldorf präglas framför allt av att barnen lär sig genom förebilder, att barnen är mottagliga för att lära sig olika saker i olika åldrar. Tex romarriket som splittrat passar bra till 6-årskaoset J Därför jobbar man mycket med respektive ålder.

Att bara var där och göra vardagliga saker och som barnen kan se och lära av. Viktigt är också att göra saker i långsam takt när barnen är med så att de hinner med att se hur det går till. I köket lagas mat från grunden varje dag. Nyligen hade man skördefest och då bjöds alla föräldrarna in till fest. Föräldrarna arbetar inte i förskolan men ordnar saker ute.

När vi åker därifrån tycker jag själv att jag anpassat mig lite till den långsammare takten och funderar verkligen på detta med att hinna med att njuta av nuet.

Kvalitetssäkring 12 (Kummelnäs barnträdgård)