Vi möter ett gäng frimodiga Knytte- och Mullebarn på den lilla gården utanför Boo-Mullarnas förskola. Genast kommer frågorna, vem är du, vad heter din pappa, vem är ditt barn? ”Dom kommer att presentera sig när vi kommer till skogen” berättar en av personalen och så småningom tågar vi iväg mot skogen, Daniel får dra vagnen med packning.
Vi tittar noga vänster-höger-vänster när vi går över vägar och när det kommer en stor lastbil kliver alla barn snabbt ner i diket och tittar intresserat när den kör förbi. Vi passerar ytterligare en väg och som på en given signal springer hela flocken med barn sista biten fram till skogen. Där är det ett barn som är i tur att knacka på dörren till skogen och sedan går vi alla igenom den (två trädstammar) in i skogen. Jag får genast en hjälpande hand i min, av lilla Ella, som visar och berättar hur vi ska gå. Vi kommer fram till en plats med stockar och alla sätter sig i ring och packar upp sina medhavda matsäckar. Jag och Daniel får kaffe och frukt av Carina (som vi redan på ditvägen bombarderat med 1000 frågor). Sedan presenterar vi oss och försöker förklara vad en politiker är. Barnen ser dock skeptiska ut när Daniel förklarar att jag är en slags fröken till honom. Sedan presenterar sig också alla barn och personalen.
Efter det är det fri lek och det är mycket klättrande och skuttande. Daniel är populär, särskilt hos några av småkillarna. Det finns en grotta som det går att krypa igenom och komma upp en liten bit längre upp. Nåja – själv hade jag ju fastnat innan jag ens kommit halvägs. Leon tycker att det är för läskigt för att det är mörkt. När jag föreslår att han ska krypa tillsammans med någon vill han ha Daniel med sig men inte ens Daniel kan klämma sig igenom där. Vi leker båt med Vincent och jag får en kotteblomma av Matilda.
Under tiden pratar vi och frågar Carina om hur det fungerar just hos Boo-Mullarna. Samtidigt som hon och de andra i personalen har koll på barnen berättar Carina och vi diskuterar förutsättningar att bedriva förskola, barngruppernas storlek mm mm. Den allra största fördelen är nog all utevistelse, tycker Carina. Och jag kan bara hålla med – hur skönt var det inte att byta ut kontor och möten mot en förmiddag i skogen! Till sist går vi med barnen ner till där vi gick in genom ”skogsdörren”. Där står deras mat och väntar och alla barn sätter sig och äter lunch. Vi är dock tvungna att åka vidare till mer traditionella arbetsuppgifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar