Efter att varit vilse vid fel adress i Kummelnäs åker vi vidare till Bågvägen i Vikingshill och där ligger Kummelnäs barnträdgård. Ett litet hus i kanten på Velamsundsskogen med en trädgård med utrymme för spontanlek. Full med brädor, buskar och blommor. Där möter vi Camilla som är verksamhetschef. Huset, precis som Camilla, utstrålar verkligen Waldorfpedagogik. En mycket liten ”lekskola” (som Camilla använde som begrepp) där det finns en ganska liten grupp barn. Huset består av en hall med öppen spis, där en eld möter barn och föräldrar när det börjar bli kallt. Där finns ett kök i anslutning till det stora lek/samlingsrummet som i mjuka Walldorf-färger stimulerar barnens lek med ”ofärdiga” material - klädnypor, tygstycken och tomma ”vikväggar” användes ofta för att bygga kojor och skepp. På ett klädstreck hänger bröddukar som Camilla stryker medan hon berättar om förskolan. En gång i veckan bakar barnen bröd som de sedan slår in i dukarna och tar med hem. Sedan bärs dukarna tillbaks och tvättas för hand, hängs upp till tork och stryks. En del av pedagogiken är just detta återkommande, och också att göra saker i barngruppen som detta och vara förebilder. Walldorf präglas framför allt av att barnen lär sig genom förebilder, att barnen är mottagliga för att lära sig olika saker i olika åldrar. Tex romarriket som splittrat passar bra till 6-årskaoset J Därför jobbar man mycket med respektive ålder.
Att bara var där och göra vardagliga saker och som barnen kan se och lära av. Viktigt är också att göra saker i långsam takt när barnen är med så att de hinner med att se hur det går till. I köket lagas mat från grunden varje dag. Nyligen hade man skördefest och då bjöds alla föräldrarna in till fest. Föräldrarna arbetar inte i förskolan men ordnar saker ute.
När vi åker därifrån tycker jag själv att jag anpassat mig lite till den långsammare takten och funderar verkligen på detta med att hinna med att njuta av nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar