Vi träffar Annette på Johannes Petris skola. Skolan är ny och än så länge, i väntan på att Tollares stora bostadsområde ska byggas, är skolan inte full med barn. Så i väntan på skolbarnen och i väntan på ”riktiga” förskolelokaler har Pysslingen inrymt en förskola i några av skolans lokaler (i en egen byggnad). Det har krävt en massa arbete för att bygga upp en helt ny förskola, men nu, efter 1 ½ år, är det över 100 barn som finns i förskolan. Lite hjälp av bristen på platser i den delen av Boo så klart.
Fortfarande jobbar man med rutiner och arbetssätt, men de barn vi träffar var i alla fall ”här och nu” och lekte för fullt. Eftersom det är tillfälliga lokaler som sedan ska bli skollokaler igen har man valt att göra ”lösa” inredningar på ett smart sätt, för att bygga rum i rummen. Och de stora ”sovsalarna” är en lyx eftersom de kan få vara orörda under resten av dagen och varje barn kan hitta sin madrass med sina sovsaker direkt. Det såg mycket skönt ut, och vi funderade genast på madrasser i kommunhuset J. På ett ställe träffar vi också en pedagog som arbetar med att mer djupgående jobba med barnen och konst. Man tittar på bilder, känner på ”statyer”, pratar och tittar och gör sedan saker själva. Och vi kan beundra resultaten. Förskolan har liksom skolan naturvetenskap som inriktning och på en vägg har barnen gjort olika träd, samlat löv och målat hur stammarna ser ut.
Också här finns många 25-timmarsbarn och vi diskuterade återigen hur ekonomin påverkas av detta. Klart är, enligt mitt tycke, att 25-timmar istället för 15 är bättre för barnen och utgår från en pedagogisk syn på förskolan. Men det får ju inte resultera i att barngrupperna blir större för att förskolan ska gå ihop. Detta måste lösas politiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar