Besök på Idungårdens förskola

När vi kommer till Idungården är det vackert smyckat utomhus och de Walldorfinspirerade husens trappräcken är lindade med ”höstlövsgirlanger”, en stor krans av rönnbär hänger på en yttervägg och andra vackra saker gjorde av naturen hänger här och där. Det visar sig att det har varit höstfest i lördags och föräldrarna har pyntat och arrangerat. Till kaffet får vi också kola som gjorts till festen och som (som tur är för oss) det har blivit lite över av. Förskolan hör samman med Idunskolan som är en skola upp till år 9 (även om det än så länge inte är så många stora barn). Det innebär att 6-åringarna är kvar i förskolan, vilket Cristina tycker är bra. Eftersom 6-åringar är ”förpubertala” tycker man att det är bra att de får vara kvar i sina syskongrupper samtidigt som de har vissa stunder bara ihop med andra 6-åringar. Det är en intressant diskussion efter som det är en fråga som dykt upp här och var under de förskolebesök vi hunnit göra – vad är bra respektive dåligt med förskoleklass. För mig är det här en ny, men mycket intressant frågeställning.

Pedagogerna har till största del utbildning som Waldorfförskollärare. Och arbetssättet är Waldorf helt igenom, inte bara en inspirations som på en del andra förskolor. Rummen är inredda i varma färger och leksakerna är Waldorf. Ute på gården (som är ytterligare en av dessa fantastiska förskolegårdar, det förtjänar ett särskilt blogginlägg) leker barnen med det som finns i naturen. Några killar har samlat vackra löv och trätt upp dom på pinnar som dom visar oss. Och runt i kring i ”skogen” lekar barn samtidigt som några äter mellanmål.

Förskolan har också ett eget kök där det lagas vegetariskt och biodynamiskt. Varje dag har sitt sädesslag utom fredagar, för då är det stora utflyktsdagen Alla barn har sin egen matsäck med och då är det verkligen mångfald i ryggsäckarna.